Jobbiga känslor

Varför har jag så lätt att bli förälskad?
Om jag umgås med en person som det verkligen känns så där mysigt pirrande bra så vill jag inget hellre än att behålla den där känslan, den där känslan som inte behöver talas om med ord utan den känslan som bara finns.
Jag blir lixom fast kedjad och kan inte släppa den känslan. Jag är kär i kärleken och det vet jag och det minsta lilla kärleks tecknet vill jag hålla hårt fast vid, så hårt att jag nästan får svårt att andas. Känns det sådär härligt pirrande bra blir jag naiv, fjärilarna i magen dansar och när det inte blir som jag tänkt mig gör det ont.

Men varför är jag då så naiv?
Varför kan jag inte bara ta allt sakta och se, ta just den pirrande sköna känslan och bromsa den lite? och bara vänta och se vad som händer, om den pirrande känslan kan komma tillbaka OM man träffar denna person igen. Jag måste helt enkelt försöka sluta vara naiv, men det är svårt när allt känns så där äckligt bra. Men borde inte det vara ett tecken? När allt känns äckligt bra, ska det egentligen finns något sådant? Eller är det för bra för att vara sant? Jag tror de.
Inget är för bra för att vara sant, allt är bara medel bra för mig.

Jag mår verkligen toppen bra, det gör jag men det är den där kärleken, jag har ställt in mig på att leva utan den och har mått bra men när den dyker upp, när jag får känna närhet och värme av en person jag tycker om då klamrar jag mig fast och vill inte släppa.
Jag msåte lära mig att inte falla på en gång.

Det värsta jag vet är att prata känslor! Det kanske är just därför jag skriver ut det här, jag har verkligen super svårt att prata känslor med människor, men skriva det kan jag. Men känslor ska tas öga till öga och inte via mejl eller sms som jag skulle vilja. Varför ska det vara så svårt?
Är det någon som har tips på hur man lätt talar känslor emd någon?
Att ställa frågan som så många antagligen vill, den frågan som jag har så svårt för, kommer det bli något mer?
Om jag verkligen älskar en person har jag lätt att säga det, det är konstigt men det har jag, skulle aldrig kunna säga det utan att mena det. Så till er som jag sagt det till, ta åt er.

Känslor är svårt och jobbigt. Jag önskar dom inte fanns eller att alla hade lätt att säga det man tycker till varann.