Love hurts

Oh My.,, kl är 04,05 och här ligger jag med sanningen i mina händer. Just ikväll den 28/1-2011 fick jag reda på sänningen, den riktiga!
Jag vill inte inse eller tro på det, fan att jag är så blind! Trodde inte jag skulle gå på det igen?!
Jag misstänkte aldrig, vi umgicks och så men hans sms kunde döda mig av svartsjuka och jag visste att jag plågade mig själv. Men jag visste att hans andetag mot min nacke, och hans läppar mot min kind räddade mitt liv. Så dom ingen annan gjort. Jag kände min varma kropp MIT hans och inget gick emellan, jag visste innerst inne att detta skulle ta slut, men inte så fort! Vill inte inse att detta ät slutet på mitt misstag, vill inte inse att den man jag älskar och sättet högst inte ser mig mer sim än "vän". Jag vill inte inse detta men måste!
Vill inte leva utan dig på min sida, du är mitt kött och blod!

Men även fast hjärtat värker i hela kroppen är det nog dax. Efter sex månader ska jag försöka fast jag inte vill! Men läser du detta kan jag bara önska dig all lycka och hoppas du får all lycka med "Samantha" och "Alfred"