19/11 råd till små troll

Vill bara dela med mig av lite erfarenheter som jag fått genom det senaste året.

Jag har hört att det finns många skolungdomar som vill flytta hemifrån innan de gått klart skolan och det förstår jag, så fort jag fyllde 18 ville jag bara flytta, skaffa eget och bli vuxen. Men det är inte så lätt.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19, tyckte de var underbart, fick min alldeles egna lägenhet där bara jag var bossen. Fanns ingen som kunde säga vad jag fick eller inte fick göra, jag kunde äta vad jag ville, eller inte äta alls det kändes som så mycket frihet mm sen kom hyran och alla räkningar i slutet av varje månad och de sög ju, inte fan hade jag räknat med de. Så räkningar och hyra betaldes men de höll bara i 3 månader sen träffade jag kärlek och efter ett tag bodde jag i stort sett där fast egentligen inte, jag hade sagt upp min lägenhet och var skriven hos mor och far. Vi "bodde" tillsammans i 10 månader och det var fint men pengar fanns nästan inte. Medans alla mina vänner festade, var ut och fikade, käkade, reste eller allt så kunde inte jag, för jag hade inte råd. Mina pengar måste gå till räkningar, mat och bilen. Mina vänner bodde hemma och kunde göra allt detta, och jag avundades dom. Men visst var det underbara 10 månader ingen snack om saken, helt fantastiks att ha någon att äta med eller vakna bredvid varje morgon. Min student vecka var snål. Visst jag var ut och jag festade men jag hade fått spara och laggt undan för att ha råd.

Nu bor jag ensam i en 2:à ute i Ljusne, trvis fantastisk bra, fast visst saknar man någon att få sova med ;) men nu arbjag råd att betala hyra och mina räkningar och har ändå pengar över för jag är klar i skolan och jag har ett fast jobb. Men många gånger saknar jag att bo hemma, mysa me film i soffan med mor och far, fast de gör jag ibland ;)

Men ni skol ungdomar bo hemma tills ni gått ut skolan och har ett jobb annars mår ni bara psykiskt dåligt över att aldrig få göra något. Mina vänner kallade ofta mej tråkigt för att jag sällan gjorde något men jag hadeninte råd. Fast sen så älskade jag att vara hemma och bara mysa med kärleken. Men tänk er för, var glad dör de ni har och unna er att vara bortskämd hemma eller bli osams med föräldrar, ta tillvara på de ni har och ha inte bråttom ni får flytta snabbare än ni tror.


Xoxo M.

3 kommentarer:

  1. Känns som om jag haft det ungefär likadant, fast i ett par år nu. Mitt sociala liv finns nästan inte längre.

    SvaraRadera
  2. är så skönt att få läsa dom här orden, som vi pratat om så många gånger..du har det bra annars så vet du var vi bor...du är en klok tjej med fötterna på jorden och jag är så stolt att få vara din mamma! Älskar dig mitt hjärta...

    SvaraRadera
  3. Ja anonym, de blir ju tyvärr så men de finns saker man kan göra för att ändra på de. Tack mamma <3

    SvaraRadera