Tönt mamma

Denne vecka har vi haft fullt upp i vårat hem, har hunnit rensa förråd, hem, tapeserat i hönas rum, möblerat om i vardagsrum, gjort ett tvätt rum, och stor städat. Igår kväll mådde jag som en påse skit då hel kroppen värkte och jag var så trött så jag kunde sova ståendes och självklart jobbade mannen till kl 01:00! Så jag och lilla höna däckade på soffan till SATC, lovley! Så idag blir de inte nå ansträngande alls mer än en promenad och hälsa på mormor och morfar i stugan. Höna pöna har iallafall sovit två nätter i sitt rum nu och sover hur bra som helst där, stora tjejen! Imorse så log hon mot mig när jag kom in och sa godmorgon, mamma hjärtat smälte, älskade unge. Jag som många andra nyblivna mammor blir väldigt, väldigt tjatiga om våra barn och hur mycket vi älskar dom och dittan och dattan, men jag tror att det lätt blir så när man är föräldrarledigt och inte gör annat än spenderar tid med sitt barn, man blir skit jollig, alltså täntig.. helt plötsligt kan man inte prata med normal tonart på rösten, man pratar bajs, kiss och spya, alltså man tillbringar alla samtalsämnen om sitt barn och nästan varenda sekund av barnets liv, jag som sa till mig själv att aldrig bli en sån mamma som tjatar öronen av andra med mitt bebis snack eller låter ögonen blöda av alla bebis bilder jag tar, men sedan den dagen hon föddes blir hon ens allt, barnet eller familjen som man blir på bara en sekund blir ens allt. Bara som en sak vi pratade om igår när vi fikade med föräldrargruppe, innan man fick barn hatade man skrikande barn på bussen eller på fiket, man ville inget hellre än nästan be dom dra åt helvete för det var så drygt med barnskriket, men nu när man fått barn då är det helt acceptabelt, man tittar lite på dom och ger minen "jag förstår dig", helt sjukt hur man förändras. Jag har alltid gillat barn, men idag älskar jag barn, fast när andras barn gråter i min famn får jag panik och vill bara lämna bort det för jag vet inte hur man gör, det är ju inte mitt barn. Men iallafall så ber jag om ursäkt för hur töntigt jag blivit, men ni kommer förstå den dagen ni själva skaffar barn. En bild av mannens verk i lill hönas rum.