En vecka

En vecka sedan idag, helt sjuk vad jag saknat dig, har inte gått en enda dag utan att jag tänkt på dig. Ditt skratt kommer varje dag från ingenstans och det får mig att skratta. Jag tror du var med mig en kväll här i veckan, Charlee hade sån sjuk magknip så vi var tvungen att ta bilen och åka en sväng och just när jag sitter och tänker på dig så åker min bildörr upp, från ingenstans och jag kan säga att du skrämde skiten ur mig. Så jag kan tänka mig att du fick dig ett gott skratt. Ska åka och tända ännu ett ljus för dig idag polarn. Det som gör mig mest förbannad är att det ska hända en sån här tragisk grej för att man ska tänka på allt roligt man haft, att det ska hända något så hemskt för att man ska tänka lite extra på denna person, minnas skratt, roliga stunder och allt allmänt tok. Det får mig att inse att man ska fan inte ta sina nära och kära för givet, det är så lätt och det kan ta slut så fort. Så ta till vara på alla de dina innan det är försent, umgås, skratta och ha roligt, ta hand om varandra, ge den där extra kramen eller det där extra leendet. Kärlek i massor.