Efter att nu spenderat kvällen å snart natten själv eller me bebis har fått mej att inse en sak, vilken känsla ha avskyr mest.
Ja kan ta ångest, hat, ja kan va arg, ledsen, glad eller förväntnsfull som bara är några men den värsta utav alla är saknaden! Ja hatar den!
Ja trodde verkligen inte den skulle komma eller iallafall inte första jävla dagen! Men nu är den här och har funnits sedan kl 05.45 igår morse.
Ja ska blunda och undvika den, ja lovar att försöka, men de är svårt....
En sak ja kommit fram till de är att de ska kämpas, jobbas och göra allt för att va lycklig och bli hel igen.
Jag älskar min prins och vill för alltid göra det!
Xoxo m.
ensamhet är ganska skönt ibland men saknaden finns ju alltid där...men saknaden är oxå nyttig i ett förhållande.kram
SvaraRadera