Tänk när man va i den åldern, inga beskymmer!
ja känner mej bara allmänt less nu, känns som inger går som ja vill, sitter hemma själv en lördag kväll! varför är de ingen som hör av sej å frågar va ja gör? duger man inte bara för att man inte alltid kan som förr, ja jobbar, pluggar, sköter ett hushåll har förhållande ska de va svårt att umgås me mej då? eller ja fattar inte grejen, finner lixom inte orden riktigt, vill bara skrika idag men kommer bara luft känns de som!
As wicked as you are, you're beautiful to me
You're the darkest burning star, you're my perfect disease
Xoxo M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar